“Bliv en man”

Bokomslag som det står "Bliv en man" på.

En liten skrift föll ut när jag satt och bläddrade bland mina föräldrars gamla bilder. Det var pappas konfirmationskort från trettiotalets mitt. En skrift som väl rent allmänt speglar tidsandan och hur män skola vara… Texten delades ut till konfirmander. Kanske delades en motsvarande skrift ut till flickorna? Här nedan är texten:
Olle Nystedt:

– Bliv en man

Ett ord till pojkar

Svenska kyrkans diakonistyrelses bokförlag, Stockholm, 1934.

“När jag var pojke, så hände det ibland, att folk sade till mig: »Det är lustigt, vad du är lik din far! » Och det kände jag mig stolt över, för jag tyckte, att min far var en väldigt duktig karl.

Nu händer det ofta, att folk säger till mig: »Det är lustigt, vad din äldste pojke är lik dig.» Visst är jag glad åt det, men på samma gång kan jag inte låta bli att med oro fråga mig själv: har min pojke då också fått mina fel. Det vore inte roligt. För jag hoppades, att min pojke skulle bli en mycket bättre och duktigare karl än jag.

Du som läser det här är säkert en pojke. Det är i alla händelser sådana jag ville få komma till tals med nu. Folk kanske säger om dig också, att du är lik din far. Och det hoppas jag, att du kan vara stolt över. Men kom ihåg, att det är inte säkert, att du blir en duktig karl för det. Ty ett gott arv kan man fördärva och slarva bort, så att det inte blir något kvar. Å andra sidan behöver den som fått ett klent arv inte alls bli en stackare för det. ty det klena arvet kan genom modig och uthållig kamp utvecklas till något gott och rikt. Om en femton eller tjugu år, då är du inte pojke längre. Men då kanske du själv har en pojke. Tänk vad du kommer att bli kär i den lille pysen! Och när folk då säger till dig: Vad den pojken är lik sin far!» tror du, att du blir du, jag tror, att du kommer att känna dig nästan hög färdig. Måtte du då bara vara en så duktig karl och en så god människa, att du vågar vara glad över att din pojke liknar dig. Tänk om du skulle nödgas känna: Gode Gud, måtte han inte bli lik mig, bli en sådan stackare som jag!

Du förstår, gosse, att du måste bli en duktig karl och en god människa, så att du en gång kan få glädjas över att se små barn växa upp och bli lika dig. Därför är det, jag vill säga dig det ordet, som står på första sidan: Bliv en man.

En man. Det är klart att jag blir, tänker du kanske. En pojke kan väl inte bli ett fruntimmer heller! Nej, det kan han inte, men jag har sett pojkar, som blivit ena riktiga käringar och inte alls några män, Du skall inte tro, att det går av sig själv att bli en man. Det blir man inte utan att taga riktiga nappatag med sig själv, utan att bekämpa det käringaktiga och fula och simpla och fega inom en.

En pojke vill nu aldrig och ämnar aldrig bli en stackare, utan han vill bli en man. Det vet jag, att du också vill. Och hurudan en verklig man skall vara, det har du nog på känn. Men du kanske ändå kan tia nytta av att jag försöker säga dig några ord därom.

Först vill jag påminna dig om ett ordspråk, som säger: »Barnet är mannens fader.» Det vill säga, att hurudan mannen blir, det beror på hurudan pojken är. En lögnaktig pojke t.ex. blir knappast en pålitlig man, men man har skäl att hoppas, att en ärlig pojke blir en hederlig karl. Alltså skall du komma ihåg, att sådan man du vill bli, sådan pojke måste du vara. Det är därför du nödvändigt redan nu måste tänka på hurudan en verklig man är.

En man är stark. Stark är jag redan, säger du. Jag kan klå både den och den, och jag har redan flera idrottspris. Det är bra! Låt se att du alltid håller din kropp »i form». Men vet du, jag har sett stora, starka karlar, som jag rakt inte skulle våga slåss med, men som varit så svaga, att de kunde petas ikull med ett finger. Jag menar, det behövdes bara att någon pekade finger åt dem, så gav de sig. Där var en som visste, att spriten var hans värsta fiende, och han ville hålla sig borta från den. Men kom en kamrat och sade: »Se på den som inte törs ta sig ett glas, ska du gå hem till din mamma och dricka mjölk i stället?» – Ja då tordes lian inte annat än ge sig sin värste fiende i våld. Ser du, man kan ha starka muskler och ändå vara en svag stackare, därför att karaktären är svag. Och då är det ingen nytta till att vara kroppsligen stark, för det är bara en god och stark karaktär som rätt kan använda kroppsstyrkan.

Låt se att du blir stark! Är det någon som hånar dig för att du vill göra det som är rätt och för att du nekar att vara med om det som är tarvligt, så låt se att du tål vid det! Låt honom håna! I själ och hjärta beundrar han dig, fast han inte vill visa det.

Hela arbetslaget eller hela »gänget» kanske gör sådant, som ditt samvete säger dig är orätt. Det vill till att du är väldigt stark då, om du skall våga vara ensam om att säga nej. Men sådana pojkar har jag träffat, och jag har känt lust att taga av mig hatten för dem, för jag har tyckt, att de varit ena riktiga hjältar.

Ibland ser man unga män, som mena sig vara så fria och oberoende, därför att de våga göra vad som helst. Men synar man deras frihet litet närmare, märker man ofta att deras frihet är rena rama fegheten och slaveriet under kamrater och deras egna sämsta drifter. De våga inte lyda samvetet, för de äro inte starka nog att ha sin frihet. För att vara fri måste man vara stark. Att göra som alla andra, det kan vilken stackare som helst. Att lyda samvetet, det kan bara den som är stark.

En riktig man, han är stark, så stark att han vågar lyda sitt samvete.

En man är renhjärtad. Jag behöver nog tyvärr inte fråga, om du hört några oanständiga visor och svinaktiga historier. Det finns nästan alltid kamrater, som helst vilja tala om flickor och göra det på ett svinaktigt sätt. Det är sådant tal som man inte gärna ville, att ens egen mor skulle höra. Och varför inte? Jo, därför naturligtvis, att mor är rar och god och ren. Inte vill man tala om det som är skamligt, så att hon bör det. Och sådana där historier som röra könslivet äro visst alltid svinaktiga. – Men att du en gång har danats i din moders kropp och av henne fötts till världen, det hör ock med till könslivets område. Är det också något orent? Nej, att vi människor äro av olika kön, män och kvinnor, för att en man och en kvinna skola älska varandra och giva sig åt varandra med både kropp och själ, för att därigenom ett nytt människoliv skall födas, det är en Guds anordning. Och det är så långt ifrån något skamligt, att det är det finaste och renaste och skönaste som finns.

Men ju finare något är, ju sämre blir det, när det missbrukas och fördärvas. Och det finns inget område av livet, som så ofta fördärvas och nedsmutsas som könslivets område.

Vad jag önskar, att du trodde mig, när jag säger dig, att ingenting är så farligt och fördärvbringande för hela livet som att på ett orent och snuskigt sätt syssla med det som rör könslivet, vare sig det sker med tankar, ord eller gärningar. Ingenting är heller så omanligt, ty en man skall vara ädel och ridderlig. Det tarvliga och oanständiga skall han förakta.

Du känner nog nya krafter vakna både i din kropp och din själ. Det gör så i dina år. Det är en underlig tid. Ibland känner man sig så sprittande glad och ibland så oändligt vemodig. Ibland känner man sådant behov av ömhet och ‘ibland vill man bara sätta sig på tvären. Och ibland är det som man kände alltihop det där på en gång i en märkvärdig blandning. Ja, det är en underlig tid! Då börja ock tankarna röra sig omkring kvinnan mera än förut. Det är roligare att vara tillsammans med flickor än förr. Man börjar svärma och skriva vers kanske. Det kan vara en väldigt vacker tid, alldeles som den tidiga våren. Men som en nattfrost kan svartbränna de späda knopparna, så kan det som är rått och grovt ödelägga ynglingaålderns finhet.

Dröm du, gosse, gärna om framtiden, om en rar hustru och ett eget hem, men dröm fint och vackert. Akta dig för osedliga bilder och skamliga historier och orena drömmar. De göra din själ solkig. Var du gärna tillsammans med dina flickbekanta, men, var det som en riddersman. Vad skulle du göra, om någon varit närgången mot din syster eller burit sig illa åt mot din mor? Jag gissar, att du skulle ge honom så mycket stryk han tålde vid. Och det tycker jag, att du gjorde rätt i. De flickor du är tillsammans med kanske också ha bröder, som ha rätt att kräva samma aktning för sina systrar som du för din. Och de flickorna skola kanske en gång bli kallade mor av en pojke sådan som du. Se till att du år lika ridderlig mot dem, som du vill att andra ska ha varit mot din mor, när hon var ung flicka.

Nu finns det flickor, som inte alls äro som de borde vara. De tyckas inte ha något emot att pojkar äro hur närgångna som helst mot dem. Skulle du vilja gifta dig med en sådan flicka en gång? Ville du ha en sådan till dina barns mor? Ganska säkert inte! Låt dem då vara! Du är för god för sådant sällskap.

Och tro inte de lögnare som säga, att du måste försöka dig på allting. Akta dig för att växla bort din kärleks och din ömhets kapital i småslantar! Då kanske du inget har kvar, när du en gång möter henne, som du vill dela livet med och som borde få hela ditt hjärta och din kärlek sparad och osmutsad. En god del av hemligheten med livets lycka ligger i att kunna vänta. Tag inte ut i förskott det som skall sparas, tills du är en mogen man, ty då blir du fattig en gång, och din manlighet tar skada därav.

Men tro inte, att det går av sig själv att bevara sitt hjärta och sitt sinne rent. Du kommer att möta många och svåra frestelser. Då gäller det, om du är stark. Då vill det till, att du vågar säga nej med det samma, om det än är aldrig så lockande, eller kamraterna håna aldrig så. Det går aldrig, om du inte är på din vakt och ber Gud om hjälp. » Skapa i mig, Gud, ett rent hjärta», den bönen behöver du bedja varje dag. Med Guds hjälp kan du bli en man, som är renhjärtad, som en gång kan se sin egen maka i ögonen utan att blygas, och som kan glädjas åt att känna igen sig själv i sina barn.

En man tar livet på allvar, och därför är han glad. Det finns sådana som tycka att allt arbete är tråkigt och att inget annat är roligt än att roa sig. Dem är det synd om. Ty dels blir det sällan något av dem, de lära sig aldrig något ordentligt utan bli ena stackare. Och dels ha de nästan alltid tråkigt. Det är det underliga, att de som rikta in livet på att ha roligt, de få aldrig någon riktig glädje i livet, och de som vilja slippa undan så lindrigt som möjligt, de få det ofta mycket besvärligt.

Vill du bli en man, så kom ihåg, att en mans uppgift är att arbeta och göra nytta. Försök från början att ge dig helt åt ditt arbete och känna glädje i arbetet. Och skulle du få ett arbete, som är så enformigt, att du inte kan känna någon riktig glädje däri, så försök ändå att vara uthållig och göra ditt bästa. Det är ju det arbetet som skall ge levebröd åt dig och de dina. Men försök då också att skaffa dig något annat arbete vid sidan, som kan skänka dig mera glädje och tillfredsställelse. En händig karl kan hitta mycket att göra. Och kom ihåg, att nöjet är aldrig huvudsaken i livet, utan livet är allvar och möda och kamp. Och glädjens blomster växa endast i allvarets mark.

En man är ödmjuk inför Gud. En man böjer sig inte för vem som helst. Men för Gud böjer han sig. Ty Gud är vår Herre och vår Fader. Och inför Jesus Kristus böjer han sig. Ty Jesus Kristus är vår hjälpare och vår Frälsare.

När du läser om Jesus i evangelierna, så ser du, hurudan en verklig man är: stark, ren, allvarlig, glad och ödmjuk inför Gud. Han sade till en skara unga män: »Följen mig», och i hans sällskap blevo de verkliga män. Kom ihåg det, gosse, att i hans sällskap blir du en verklig man. Ty han kan ge dig den styrka, som du inte kan ta dig själv eller träna dig till. Han, kan bevara ditt hjärta rent. Han kan visa dig livets mening och därför ock göra dig av hjärtat glad. Och han kan giva dig den manliga ödmjukhet, som fruktar och älskar Gud över allting och sätter all tro och lit till honom.

Kom ihåg, att Gud har tänkt någonting stort om dig. Han har menat, att du skulle uträtta något viktigt här i världen. Han vill att du skall hjälpa till att göra världen bättre, renare, lyckligare. Med hans hjälp kan du det. Du tänker väl inte svika ett sådant förtroende! Du vill väl inte gå miste om en sådan livsuppgift. Börja då med detsamma att göra det du vet, att Gud vill, och det ditt samvete bjuder. Inte är det säkert, att ditt verk kommer att omtalas i tidningarna. Men det kommer att uppskrivas i Guds bok. Och på den vägen blir du – en man.”

Stockholm 1934, Svenska Tryckeriaktiebolaget.